Otterbäckens hamn

Otterbäcken är en handelshamn för export och import av malm, skrot, virke och återvinningsglas. Lastas med fasta kranar och mobila enheter från mellanlager av zink, skrot, kalk och återvinning av glas.

På 1700-talet fanns lastageplats och båtvarv där galeaser byggdes för flottans räkning. Platsen kallades Galejholmen, där låg två galeaser byggda 1749, förvarade i brädskjul berättar Sundholm 1790.

När Nora-Bergslags järnväg år 1876 kom till Otterbäcken, utbyggdes hamnen som är Vänerns enda naturliga djuphamn. Som exporthamn intager Ottebäcken 10:de plats i Sverige.

Från första världskriget var Otterbäcken en viktig utskeppningshamn för järnmalm till Tyskland. Efter andra världskriget och flera år framåt var Otterbäckens hamn en viktig exporthamn för vapen och sprängmedel från Bofors och Gyttorp.

Sedan slutet på 1990-talet ägs hamnen av Gullspångs kommun och arrenderas av Vänerhamn AB som driver export av zink från Zinkgruvan norr om Vättern, inlastning av glasåtervinning är störst i Sverige (till Hammars glasbruk), och import av kalk och skrot till bl.a. Degerfors Järnverk.

Otterbäcken år 1960, nordöstra delen. Foto: Lantmäteriets ortofoto

Otterbäcken år 1960, nordvästra delen. Foto: Lantmäteriets ortofoto

Otterbäcken år 1960, sydvästra delen. Foto: Lantmäteriets ortofoto

Gullspång 1960. Foto: Lantmäteriets ortofoto